Udegårdar blir mindre nära
Det förflutna får fry ser
I varme och ljus, men i sitt ljus
som följer min väg ge nom snåret
Blåsor som doftat till tisdrag,
flyr håret efter en höjde dragn.
Lykt gubbens mur, månvit som snur,
ljus som en skugga och natt.
Solkattens vinter och gryninger,
På skällan sjunger på snårstigen
Som i dans en dygrås lille gårdsman
med snarbråda steg över går dar och
teg tiden har uppört att råda
och tiden vet ingen ånger
Många gånger, ja många gånger
Än flyttas ut, livet som tar slut,
sjunger de glå i sina sånger.
Nödegård famlar bland mynden
Åh, människor som tvingades sälja
För guldskull som tvingades välja
En gollgatas väg, sten före träd
En död mot ett liv i den nära
Så är jorden oss ett hus,
vars tid vi tror är lida.
Att dö eller alltid våtnära
4.7
